Mitt i en korsväg föll livet mitt itu. Det blev vitt, det blev svart, och jag kunde se det nu – Nordman

För att fortsätta lite på samma tema som i tidigare inlägg. Inspirationskällor finns överallt och för mig betyder musiken oerhört mycket. Men det är bara en viss typ av musik som duger. Jag ska berätta vilken och varför.
Den musik som lyfts fram mest i media enligt mitt tycke är pop-musiken. Pop-musik i mina öron är ren och skär smörja som låter precis likadant men med olika personer som sjunger likartade låtar till likartad melodi. Det är sån smörja som spelas i radion allt som oftast. Får man in en lokal radiostation däremot så får man något som kan kallas musik, jämfört med den yngre generationens radiokanaler som RIX FM och Mix Megapol med flera.
För mig ska musiken betyda något, den ska ha en innebörd.Det är där artister som Pontare, Sarek och framförallt Nordman kommer in i bilden. Folkmusik, egen musikstil som Pontares och folkkära trubadurer går an. Spelas det pop-musik så stängs det av direkt. Country går även det an, men måste jag välja mellan Country och Native American så väljer jag det senare. Varför? För att jag föredrar ursprungsbefolkningars musik framför annan musik. Vill man dessutom varva ner så kör jag igång en skiva eller en lång spellista med musik som någon ursprungsbefolkning spelat in.
Nordman har följt mig ända sen jag var liten.När deras första album kom ut så köptes den genast av min pappa som kopierade av den på ett band som jag fick spela så mycket jag ville. Jag har varit ett troget Nordman-fan ända sen dess. Vandraren spelades sönder, idag kan jag knappt lyssna på den. Den spelades i radion stup i kvarten. Idag spelas väl den högst två gånger per månad hemma hos mig. Det är synd på en så fin och bra låt, men radio förstör musiken många gånger.
När RIX FM meddelade att Nordman skulle delta i deras Festival 2008, bestämde jag mig direkt för att jag SKA dit!
Som tur var så var det inte speciellt långt. Jag bodde ju på Öland och festivalen skulle komma till Kalmar. Självklart att man åkte då! Jag och en kompis åkte in tidigt på dagen för vi ville få både Håkans och Mats autografer. Vi kom in till Kalmar vid klockan 10 på förmiddagen och strosade runt tills den angivna tiden för signeringen infann sig. Men till vår besvikelse så var dem inte där. Deras tåg från Karlskrona hade slutat fungera på grund av värmen! Istället för autografer vid ett-tiden så blev det allmän T-shirt utdelning, eller snarare utkastning. Jag lyckades fånga hela två stycken, en röd och en grön. Min kompis fick den röda medan jag tog den gröna. Sen när det hela var klart så bröt nästan hysteri ut. Alla fjortisars stora dröm kom upp på scen: EMD. Jag och min kompis stod kvar och såg på medan alla småtjejer i 10-15års åldern trängdes för att få deras autografer.
Sent på kvällen efter dem andra artisterna var det äntligen dags för Nordmans uppträdande.
Jag hade kameran med mig och förevigade det hela på svartvit film. Dem spelade några låtar från albumet “Djävul eller gud”, och sen på slutet började bandet spela introt till “Vandraren”. Jävlar vad folk sjöng med! Alla 18.000 människor som befann sig på plats den kvällen sjöng med. Vilken känsla! Det kändes att Nordman var ett med svenska folket den kvällen. Efter framträdandet var det dags för signering. Jag och min kompis skyndade oss fram för att få bra platser i kön. Men jävlar vad slut både Håkan och Mats såg ut att vara! Inte konstigt med tanke på problemen med tåget, att dem kom fram precis innan dem skulle upp på scen, spela några låtar och sen dessutom behöva skriva autografer och till och med behöva krama folk dem knapp kände. Måste säga att jag är inte avundsjuk på folk som framträder. Men oj, vad glad jag är att dem finns!
När dem talade om att deras senaste album “Korsväg” skulle släppas, så förbeställde jag det direkt.
Det var värt all väntan! Låtarna gick i samma stuk som låtarna på deras första album. Mer sånt, snälla! Låtarna träffade direkt. Speciellt balladen från 1300-talet “Herr Olof och havsfrun”. Jag tycker om när artister och band ger liv åt gamla låtar, ballader och texter som ingen har hört på länge.
Som en avslutning på det här inlägget väljer jag att citera en av låtarna från deras album “Korsväg”.
“Herr Olof han sadlar sin gångare grå, så rider han sig till havsfruns gård. Herr Olof han red, gullsadeln flöt. Han sjunker till havsfruns gård. Men när som han kom upp på havsfruns gård därute för honom havsfrun står.”– Herr Olof och havsfrun, Nordman