Var i Lafallhöjden förra veckan och provade på att slå med lie och att hässja.
Här kommer lite bilder därifrån:
Vänster: Utsikten från bilen på väg till Lafallhöjden…
Höger: Lars-Inge visar hur man slår med lien runt en sten.
Vänster: Salte hjälpte till.
Höger: En skogsödla värmer sej på stenarna bredvid ängen…
Vänster: Lars-Inge demonstrerar hur man knackar på en knackelie.
Höger: Lars-Inge visar hur man slipar vanlig lie på slipsten.
Vänster: Njord var trött…
Höger: Den gamla ladan rasade tre år efter att hembygdsföreningen tog över Nedre Lafallshöjden…
Vänster: Den gamla ladan igen…
Höger: Det enda huset man kunde få sova i, om man inte sov i bastun…
Vänster: Lafallshöjden i kvällsskymningen…
Höger: Bostället sett från kullen…
Vänster: Våran fina äng…
Höger: Hässjan vi gjorde…
Vänster: Paus…
Höger: Potatisen på lien är till för att hålla stålet kallt när det värms upp för att böjas.
Vänster: Lars-Inge värmer upp lien så den kan jordvändas.
Höger: Lars-Inge visar hur man slipar på en eldriven slipsten.
Vänster: Greppet är viktigt när man håller i en lie.
Höger: Lars-Inge bänder till lien i rätt vinkel.
Vänster: Markus hittade en gammal NWT-tidning från December 1969.
Höger: Rödkulla på Tiskaretjärn.
Vänster: Bergsardenner på Kalvhöjden…
Höger: Dess hov…
Vänster: I läxa fick vi att tänka på svenska damlandslaget i skidor och deras träning som skedde på rullskidor upp och nerför Tossebergsklätten 5 gånger om dagen.
Höger: Björnstatyn uppe på Tossebergsklätten…
Klätten är inget man vill slåss med i denna lutningen (20%).
En buss hade fastnat i en av dom skarpaste kurvorna på väg upp och blockerade nästan vägen för oss när vi skulle ner. Stackars busschaufför, han stod och åt bulle när vi kom och ville förbi. Och motorcyklisten som skulle upp blev konfunderad när han såg bussen.
Tänk vad konstigt det känns att se andras bilder därifrån. Jag är så glad att det finns någon som bryr sig och sköter om Lafall. Jag var tre år när vi flyttade där ifrån, mina första suddiga minnen kommer från köket där. Vi bodde där på somrarna. Kul att se att det fortfarande används!
SvaraRaderaMvh Maja