Fredagen 12 maj klockan 8 åkte vi från Stöllet mot Sunne via Torsby för att plocka upp bland andra Jesper, Hans, Anders och Jon.Vi tog vägen via Karlstad och Kristinehamn, ner mot Askersund och Motala, och förbi Emmaboda och Vetlanda. Vid ungefär 7, halv 8 på kvällen var vi i Karlskrona. Då var vi i stort behov av bensin, men vi hittade ingen bemannad OKQ8-mack nånstans. Vi fick fråga om vägen innan vi hittade den. Då passade vi också på att handla lite på Willys som låg mittemot macken. Sen bar det av mot färjan där vi fick vänta ungefär en timme innan vi kom på färjan.
Väl på färjan blev det lite byte av hytter med mera.Jag gick och la mig medan dem andra gick iväg för att utforska båten. Kan ju säga att jag behövde det.
Klockan 9 morgonen därpå var vi framme i Gdynia.Ingen såg väl direkt fram emot en hel dag i bil, men det fick vi ta om vi ville komma fram dit vi skulle. Det blev lite pauser efter vägen. Vi behövde mat och behövde gå på toa, så vi invaderade dom polska mackerna utefter vägen. Det var lite irriterande att inte fler polacker kunde engelska. Den första som kunde engelska jobbade på en av mackerna vi stannade vid. Det var ett plus kan jag säga.
Vi kom fram till Biebrzanski nationalpark vid 8-tiden på kvällen.Då hade det redan börjat mörkna, så vi satte upp tälten så fort som möjligt för att slippa få in myggen.
Den första natten sov man inte så mycket.Man vaknade av minsta lilla ljud. Jag gjorde i alla fall det. Frös gjorde jag också. När Hans, en av våra lärare, fick höra det så gick han och hämtade sitt camouflage som han trädde över huvudet på mig. Det var bara att tacka och bocka.
Här ser ni vårt fina tält vi sov i!
Efter frukosten bar det av till receptionen i Biebrzanski.
Man var tvungen att fixa dagspass för att få gå runt i parken. När det var fixat åkte vi iväg till ett fågeltorn. Först var man tvungen att ta sig fram på grusväg till fots, vattnet i nationalparken hade tagit över vägen och våra minibussar klarade inte av dem djupa hålor som vattnet hade skapat.
Så man fick vackert vada, som ni ser på bilden här bredvid.Det är Pedro som har tagit kortet på “Vadar-Vargen”. Tack, Pedro, för den fina bilden! ♥
Det fanns mycket att titta på.Höll man inte koll på fåglarna som svischade förbi huvudet, så kunde man få en rakt i plytet. Svalor är galna när dem flyger, men dem vitvingade tärnorna var nästan värre. Men tack och lov höll dem sig oftast högre upp än vad våra huvuden var.
Stork fanns det överallt.
Eller nästan överallt i alla fall. Där det finns mat finns storken. I Biebrzanski fanns det gott om mat. Ett par storkar hade sitt bo 10-15 meter från vägen vi gick på, fast det var ett djupt, vattenfyllt dike emellan oss och boet.
Korna gick lösa.Till skillnad från dem kossor vi hade sett längs vägen när vi åkte ner till Biebrzanski. Korna som hade gått längs vägen hade haft nån form av rep eller kätting fastknuten runt basen på hornen, medan korna i nationalparken gick fritt. Vilken kontrast!
Så här såg det ut.Med fem fotografer som hade en systemskamera var så var det inget högt tempo vi höll. Vilket jag var glad för, annars hade man inte sett nånting. På bilden syns Pedro i bakgrunden och Anders med sin 300mm i högsta hugg längst fram. Jag vill ha en 300mm, kan nån ge mig en? Typ gratis?
Lite polska för er läsare.Biebrzanski Park Narodowy – Biebrzanski National Park
Även den kortaste väg tar längst tid när man är fotograf!Vart man än vände sig hittade man alltid nåt nytt att fota.
Dessa tärnor var lite varstans.Det var första gången jag såg dessa tärnor. Otroligt vackra är dem!
Som vanligt när man är på resa nånstans så fastnar ju folket man reser med på bild.
Ett hav av gräs.
Eller vass. Jag har noll koll på växter.
Kossorna kom och mötte oss.Dem var faktiskt rätt lugna av sig. Kollade lite nyfiket på oss, lät oss ta kort på dem och så gick dem sen.
Grodorna sjöng för full hals.Det var rena konserten när vi kom fram till fågeltornet.
Svalan var inte speciellt rädd av sig.Den satt lugnt kvar medan jag smög närmre och närmre med kameran. På ungefär 2-3 meters håll fick den nog och flög iväg. Kanske inte så konstigt. Vem vill ha ett kameraobjektiv upptryckt i ansiktet?
Kossor på grönbete.
Vi åkte sen ut på kvällen.Ute på en åker stod den här storken. Först trodde vi att den var trött, men sen när den började röra på sig såg vi att den hade skadat benet.
Ett ensamt rådjur var på väg in i skogen igen när vi fick syn på det.
Solen som var på väg ner gav ett fint ljus åt vägen.
Det blir inga fler bilder från Polen-resan. Windows Live Writer har tydligen bestämt sig för att få eget liv och bestämma över vad som ska göras med bilderna utan mitt godkännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer mottages tacksamt! =)