Spöklikt

Som Therese skriver i sitt senaste inlägg “Spökinternatet” på sin blogg, så är man inte ensam här. I alla fall så känner man sej inte ensam även när man är det. Bor ju som sagt själv i ett hus, och brukar höra saker som omöjligt kan göras av nån annan i samma hus som mej. Är ju som sagt ensam. Visserligen kan man höra vad folk gör i husen bredvid men ENDAST om det är riktigt högljutt det dom gör.
Nu igår så satt jag och lyssnade på några gamla Nordman-låtar och ut ur ingenstans så smäller det till ute i köket. Det var som om en skåplucka stängdes, men jag är som sagt helt ensam i hela huset. Man kan dessutom inte höra när nån stänger en skåplucka i nåt av dom andra husen. Så man kan nog lugnt säja att man har ett eller flera spöken på internatet.
Häromdagen så såg vi på film uppe i Göken, ett tomt hus med kök och två andra rum där man kan umgås och se på film med mera. Medan vi sitter och ser på filmen som vi tagit med oss, så knäpper/smäller det till ute i köket där. Vi hörde det allihopa och Sabina går ut för att kolla så att vi verkligen var ensamma. Och det var vi ju givetvis. Så vi började undra vad fan, spökar det eller?
Dessutom känner man ju av att det är nåt där även om man inte ser denne någon eller något.
Ja, man börjar ju undra när det är fler som hör och känner av saker…